Artikel för Båtklassiker

I en låg verkstad vid vattnet, där doften av linolja och furuspån aldrig riktigt lägger sig, har Harry Johans tillbringat större delen av sitt liv. Här, mellan bockar och böjda plankor, formas de skärgårdsbåtar som en gång bar posten, fisket och familjerna mellan öarna – båtar som idag är lika mycket kulturarv som bruksföremål.

Han minns inte längre exakt hur många skrov han byggt. "Man slutar räkna efter ett tag," säger han och stryker handen längs en nyhyvlad bordläggning. Det som däremot sitter kvar är känslan i handen: hur en planka ska bete sig när den ångas och böjs, hur mycket press ett spant tål innan det protesterar.

Metoderna är desamma som hans far och farfar använde. Verktygen har bytts ut i takt med att de gamla slitits ut, men principerna – klinkbygge, naturkrökt virke, handdrivna nitar – står emot varje trend inom modern båtbyggeri. Det är långsamt arbete, och Harry menar att det måste få vara det.

De senaste åren har verkstaden också blivit något annat: en plats som dokumenteras, filmas och samlas in inför eftervärlden. En yngre generation filmare har följt arbetet under lång tid, i ett försök att fånga inte bara de färdiga båtarna utan själva rörelsemönstret – handens minne, innan det går förlorat.

För Harry själv är det egentligen enkelt. "Det finns inget mystiskt med det," säger han och lyfter upp ännu en planka mot ljuset för att bedöma virkets fibrer. "Man bygger en båt i taget, och man bygger den ordentligt. Resten löser sig."